Ungdomsarbetslösheten och LAS

Samtliga kommunföreträdare i Kalmar län påtalade igårkväll vikten av särskilda insatser för att minska ungdomsarbetslösheten.
Här i Borgholms kommun har vi ett gott samarbete mellan socialförvaltning och den kommunala arbetsmarknadsavdelningen.
Det innebär att ungdomar under 25 år som har beviljats försörjningsstöd men inte har andra särskilda insatser från den sociala sidan snarast möjligt får en praktikplats och sysselsättning via den kommunala arbetsmarknadsavdelningen.
Västerviks kommun är också på gång att från i höst införa något de kallar insatslön, dvs att alla ungdomar som beviljas försörjningsstöd skall ha praktikplats inom viss tid.

I Borgholms kommun har vi behållt de kommunala ungdomssommarjobben trots att det är länge sedan statsmakterna drog in sin tidigare medfinansiering. Mönsterås kommun gör i år en rejäl satsning med en miljon kronor på feriearbetslösa ungdomar.

I Borgholm har vi 20 kommunala sommarjobb för ungdomar men faktiskt något färre sökanden än vanligt. De lite äldre ungdomarna får oftast arbete inom besöksnäringen.

Den kraftigt ökande ungdomsarbetslösheten runt om i landet har vi tveklöst till stor del lagen om anställningsskydd, LAS, som orsak till. När företagen varslar så tvingas de till sist in-först ut. Frågan är vem som företräder ungdomarna???
Det är ju lika illa för en ung människa som för en äldre människa att bli arbetslös?? Den som är äldre har hunnit etablera sig i försäkringssystemet med A-kassa, sjukpenning,föräldrapenning osv. Den som arbetslivserfarenhet har oändligt mycket lättare att få nytt arbete än den som stått utanför. Den som är ung kan inte bilda familj, inte planera framtid och finns inte med i försäkringssytemet förrän man fått tillräckligt lång tid inne på arbetsmarknaden. Det är alltför lätt att trampa runt i en ond cirkel av utanförskap.

Så länge LAS finns så stark så kommer ungdomar att fortsätta att i större omfattning än andra grupper vara och lätt bli arbetslösa.
Det finns ytterligare en låsning i detta, den som är lite äldre och kanske skulle vilja byta arbete vågar inte av risken att vara sist in-först ut. Jag läser just nu en mycket bra bok av Centerpartiets riksdagsman professor emeritus Lennart Lewi om stress. Här finns som jag ser det självklara kopplingar.
Jag är övertygad om att det finns människor som blir stressade och t o m riskerar att bli sjukskrivna av att vara inlåsta i samhällssystem som de av säkerhetsskäl inte vågar frångå.
Lennart Lewi skriver också om människor som istället för att bli uppsagda omplaceras till annat arbete som de egentligen kanske inte har varken kompetens eller lust till och följden även av detta blir lätt stress.

Danmark är ett av många europeiska länder som har en helt annan syn på detta än Sverige och därmed också en betydligt större rörlighet på arbetsmarknaden till glädje för arbetssökande och för dem som önskar byta jobb.

Redan år 1987 blev jag som då varit tillsvidareanställd inom landstingets intensivvård/ambulansverksamhet varnad av mina arbetskamrater när jag tog steget från en offentlig arbetsgivare till en annan.
Jag klev ju rätt ut i ingenting i anställningsskydd när jag valde ett vikariat som biträdande föreståndare på ett kommunalt "ålderdomshem" framför fortsatt tillsvidareanställning i landstinget.
(När jag några år senare tog steget vidare till att bli egen företagare(med ännu sämre socialt skyddsnät) kombinerat endast med deltidsjobb natt bevisade jag ju bara att jag var konstig.. :) )

Efter mer än 20 år har vi fortfarande samhällssystem som låser äldre människor inne och stänger ungdomar ute. Det måste till nya tankar och förändringar i LAS för att göra det lättare för ungdomar att komma in och bli kvar på arbetsmarknaden!